Life is so fucking hard

För det första vill jag tacka alla mina underbara vänner som alltis stöttar mig, hjälper mig upp när jag är som svagast, står vid min sida och alltid förstår mig. Den sista tiden nu har varit hur jobbig som helst, allt har hänt på samma gång. Smäll på smäll, hela tiden. När ska allt ta slut? Varför har allt detta hänt mig? Just mig? Vet inte hur många gånger jag har tänkt på allt som faktiskt har hänt, och bara ja... brutit ihop. Hur många gånger jag bara ha velat duscha för att inte visa att jag gråter. Man kanske inte ser det så tydligt på mig, men innerst inne så är jag typ halvt död. Jag orkar nästan ingenting och det enda jag gör nu är att titta framåt, för jag insåg..ju mer jag tittade bakåt så började jag gråta och det gjör så fruktansvärt ont. Saknad av vissa saker, hat, besvikelse, kärlek, problem... allt! 
Men nu ska jag komma bort från detta. All skit ska glömmas bort! Skita i alla falska människor som finns. Snart är det 2013 och det ska bli det bästa året. Speciellt nu när jag har blivit tightare med vissa och så. Jag fattar inte hur jag har kunnat ta emot så här mycket? Jag måste ju nästan vara dum i huvudet, men det när nog det är då man ser hur stark man egentligen kan vara och är. Det är det värsta som finns, att vara stark för att du inte har något annat val. Men som sagt, JAG SKA titta framåt så får jag se hur alt löser sig. Kände att jag bara måste få skriva av mig.
I slutet kommer allt vara bra, om det inte är bra, är det inte slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0